Fjodor M. Dostojevskij

Fjodor Michajlovitj Dostojevskij (1821-1881) anses i dag vara en av världens största författare genom tiderna. Han har översatts till 170 språk och intresset för hans imponerande författarskap stiger oavbrutet. Hans verk ges ständigt ut i bokform, filmatiseras eller sätts upp på teater.

Han debuterade under enorm uppståndelse med romanen Fattigt folk (1845) som följdes av flera mindre romaner om splittrade personligheter och drömmare, bl.a. Dubbelgångaren och den rosaskimrande kärleksromanen Vita nätter.

År 1849 dömdes Dostojevskij till döden för påstådd inblandning i en konspiration mot tsaren. Dödsdomen ändrades till tio års straffarbete i Sibirien där han tillbringade de första fyra åren bland samhällets värsta brottslingar i ett straffläger för att därefter avtjäna sex år som soldat. Fängelsestraffet påverkade hans författarskap och i Anteckningar från döda huset (1860-62) skildrade han livet i tukthuset.

Under 1860-talet tillbringade Dostojevskij en stor del av tiden i Västeuropa där han höll sig undan fordringsägare. Han var besatt både av speldjävulen (skildrat i Spelaren 1867) och av ett stormigt förhållande med en ung kvinnlig student, en femme fatale som återfinns i flera av hans stora kvinnliga karaktärer. Jäktad av ständiga deadlines, ekonomiska problem och epileptiska anfall lyckades han skriva några av världshistoriens mest betydelsefulla verk: Anteckningar från källarhålet (1864), Brott och straff (1866), Idioten (1868) och Ynglingen (1869). Erfarenheterna från hans olyckliga första äktenskap med en otrogen hustru användes som material i Den evige äkta mannen (1870).

År 1867 gifte han sig med sin sekreterare. Hon räddade rättigheterna till författarskapet och fick långsamt hans ekonomi på fötter. Tack vare hennes ansträngningar kunde paret år 1871 återvända till Sankt Petersburg, där de levde ett lugnt familjeliv fram till Dostojevskijs död 1881. Utöver ett antal artiklar och berättelser i tidningar, publicerade Dostojevskij Onda andar 1871-72 och huvudverket Bröderna Karamazov 1879-80.

Dostojevskijs författarskap karakteriseras av djuplodande psykologiska porträtt som på gott och ont visar människans sammansatta natur. Hans teman är existentiella, men tar avstånd från nihilistiska attityder. Deras tonvikt ligger på skuld, ansvar och medkänsla. Stilen kännetecknas av karaktärer som skildras genom en mångstämmig, ofta överspänd dialog samt av en dramatisk, fängslande handling.

“Dostojevskij ger mig mer än någon vetenskapsman.” – Albert Einstein

“Dostojevskij är den ende psykologen som jag har lärt mig något av.” – Friedrich Nietzsche

“Ingen har analyserat den komplexa mänskliga strukturen som Dostojevskij. Hans psykologiska förmåga är överväldigande och visionär.” – Knut Hamsun