Knut Hamsun

Knut Hamsun, pseudonym för Knud Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.

Hamsun växte upp hos sin morbror i Lofoten och hade en sporadisk skolgång, totalt 252 dagar fördelade över sex år, och han fick aldrig en riktig utbildning. Han började skriva från sitt nittonde levnadsår och de följande 10 åren vagabonderade han runt. Han bodde, enligt källor, på 50 olika platser och livnärde sig genom tillfälliga arbeten. I två omgångar var han i USA i några år. Han återvände hem 1888 och slog sig ner i Köpenhamn, där han de kommande två åren, under ytterst fattiga förhållanden, skrev Svält (1890) baserat på sina erfarenheter från livet i Christiania och Köpenhamn.

Svält blev omgående en stor succé och från och med då var det slut med livet som svältande konstnär. De följande åren skrev Hamsun flera, numera klassiska, lyriska Nordlandsromaner med fina psykologiska beskrivningar om drömmande, egocentriska karaktärer: Mysterier (1892), Pan (1894) och Victoria (1898). Hans senare verk, som till exempel storverket Markens gröda, är skrivna i en mer återhållen, lugn stil, präglade av storslagen natur och det bondesamhälle, som de utspelar sig i. Hamsuns samlade författarskap omfattar mer än 40 romaner samt skådespel och diktsamlingar och de har haft en enorm betydelse för 1900-talets litteratur.

Hamsuns nazistiska åsikter och samarbete med tyskarna under andra världskriget skadade dock hans rykte och intresset för hans författarskap. Men 1949, i en ålder av 90 år, hade han en anmärkningsvärd litterär comeback med minnesboken På igenvuxna stigar, och sedan dess har det funnits ett oförminskat internationellt intresse för hans författarskap.

Nedanstående uttalanden från några av eftertidens stora författare vittnar om den betydelse Hamsun har haft.

Recensioner

“Hamsun har lärt mig att skriva.” – Ernest Hemingway

“Jag anser, att han är en av tidens största människor.” – Albert Einstein

“Jag har läst hans böcker så många gånger, att jag för länge sedan har fått skaffa mig nya exemplar.” – Thorkild Hansen

“Jag har läst hans böcker högt för mig själv.” – Tom Kristensen

“Jag ser inte någon som kan jämföras med Hamsun i skaparkraft.” – Maxim Gorkij

“Hamsun var den stora förebilden, som jag beundrade, och som mer än något annat lockade in mig på författarbanan. Av ingen annan har jag fått ett starkare intryck av nordisk uppenbarelse, nordiskt geni, än från honom.” – Johannes V. Jensen

“Victoria och Pan – jag kan i dag inte tänka mig mina sjutton år utan dessa böcker, som har vuxit samman med min ungdom. Gud vet, hur ofta jag har läst dem, för länge sedan har jag fått skaffa mig nya exemplar.” – Stefan Zweig

“Den största i vår nutidslitteratur.” – Francis Bull

“Vi skriver annorlunda sedan Hamsun, var och en av oss, gladare, mildare och med mer livsgnista.” – Nordahl Grieg

“Det är snart inte många författare, man kan ta seriöst, men – tack och lov för att Hamsun fortfarande lever och skriver.” – Hermann Hesse

“Hamsuns diktning, den tidigare, hörde till den mest innerliga litterära upplevelsen i min ungdom.” – Thomas Mann

“Aldrig har någon varit mer förtjänt av Nobelpriset.” – Thomas Mann

“Han är själva fadern till den moderna romanen.” – Isaac Bashevis Singer

“Han är i varje betydelse far till den moderna skolan inom litteraturen – hans subjektivitet, hans fragmentering, hans bruk av flashbacks, hans lyriska kvaliteter. Hela fiktionens moderna skola under 1900-talet härstammar från Hamsun.” – Isaac Bashevis Singer i förordet till Svält

“Knut Hamsuns diktning är magisk, hans meningar glöder, han kunde skriva om vad som helst och göra det levande.” – Karl Ove Knausgaard, The New York Times Book Review

Titlar av Knut Hamsun